2006-05-25
Vetenskapshistoria: Om arternas uppkomst
Idag fick jag en fin present av min vän och kamrat Kulturella fåror: Darwins Om arternas uppkomst (Natur och Kultur, 2005) i översättning av Roland Adlerberth, med ett läsvärt förord av Nils Uddenberg och fackgranskat noterat av Kaj Bohman (noterna är kompletterade av Torbjörn Fagerström och Leif-Tage Jansson).
Darwins stora verk är en av vetenskapens stora klassiker, menar Uddenberg, och visst är det så. Det finns antagligen ingen annan vetenskaplig avhandling som är så uppburen (och faktiskt fortfarande korrekt i det stora hela). Som marxist vill man nämna Karl Marx Kapitalet tillsammans med Om arternas uppkomst men det är att våldföra sig på sanningen. Inte för att Kapitalet inte är en klassiker och ett viktigt verk, utan för att Darwins teorier i så långt större grad har format vår bild av världen. Oftast inte direkt från Darwins bok (eller från moderna evolutionsbiologers verk) utan genom populariseringar och vulgariseringar, men likväl så är vi ett land av mer eller mindre evolutionistiskt färgade människor. Det är gott, även om det hade varit ännu bättre om de avarter av evolutionsteori som florerar och cirkulerar ibland kan göra anspråk på helt fel områden.
Till exempel så kan kanske (det finns biologer som så påstår) evolutionen förklara vissa beteenden som vi upplever som moraliskt problematiska. Detta gör dem inte mindre moraliskt problematiska! Evolutionen och biologin kanske kan förklara (med all sannolikhet) hur de första mänskliga samhällena uppstod, men den är otillräcklig som förklaringsgrund till samhällets utveckling när det väl uppstått.
Som avslutning så upprepar jag vad jag skrev i samband med tv-programmet Existens' avsnitt om evolution kontra kreation: Charles Darwins Om arternas uppkomst behandlar inte livets uppkomst. Vad som studeras är hur redan existerande liv specieras – delas upp i arter. Vidare så är det inte darwinism som moderna evolutionsbiologer håller på med, evolutionsbiologin innefattar så mycket mer efter den moderna syntesen, som förde samman genetiken och evolutionsteorin.
[Ett lästips till den som är intresserad av Darwin, evolution och liv ur ett vetenskaps- och idéhistoriskt perspektiv är Nils Uddenbergs Idéer om livet i två band. En recension av fil. dr. Motvallstanten hittar du här.]
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Fast jag vill nog mena att biologin just inte kan tala om för oss hur vi blev människor, vilka faktorer som drev fram den förändring av våra anfäder/mödrar som gjorde oss till Homo Sapiens.
I de allra flesta fall kan vi inte avgöra varför arter har utvecklats som skett, och inte på andra sätt och vad som gjorde oss till människor kan vi bara spekulera om - fortfarande. Det gör vi oss en föreställning om utifrån de föreställningar vi håller oss med om dagens människor, vi kan aldrig göra tvärtom.
Däremot föreligger helt övertygande belägg för att evolutionsteorin är i huvudsak korrekt. Men hur man sedan använder den för att förklara mänskliga beteenden, eller samhällssystem, avgörs däremot i huvudsak av rådande politiska trend.
Jag tror faktiskt att vi är överrens, men jag är lite för seg i skallen just nu för att förklara varför ditt 'biologi' inte täcker in det jag menar i min post.
Nåja, jag måste säga att jag uppskattade din recension av Uddenbergs Idéer om livet.
OK, jag gissar att du var ute efter det "naturalistiska misstaget" egentligen.
Kan även nämna att jag även har recenserat den senaste utgåvan av Om arternas uppkomst, den du just fått :-)
Hur får man boken? :)
Hoppas på kommentarer om Darwins evolutionsteori när du har läst boken. Var det vad du hade tänkt dig, stämde boken med dina föreställningar om den?
Marx beundrade Darwin djupt och ville tillägna Kapitalet till honom, men Darwin ville inte bli förknippad med Marx och tackade därför nej.
Enligt Marx levnadstecknare, Francis Wheen, så har du fel Anonymus. Men om du har en källa till ditt påstående så får du gärna delge den. Nåväl, enligt Wheen så skickade Marx ett exemplar av Kapitalet till Darwin, som var osprättat vid biologens död. Någon dedikationsförfrågan har inte kunnat beläggas i korrespondens eller i andra texter.
Jag suckar lite lätt när jag läser Kerstins kommentarer om biologin och Darwin! Det tycks mig som om stora delar vänstern fortfarande har lite svårt att acceptera evolutionsteorin, och att den (faktiskt!) har en icke obetydlig relevans för att förklara utvecklingen av även våran art, Homo sapiens. Istället för att acceptera att teorin om det naturliga urvalet är välgrundad och verifierad i åtskilliga experimentella studier sedan Darwin, så försöker Kerstin och vissa andra inom vänstern sätta människan på en slag piedestal, en slags särställning, där man säger: "Men just DENNA art kan inte evolutionsbiologin förklara, däremot ALLA ANDRA arter som finns på denna jord".
Jag tycker att detta är både pinsamt och patetiskt, och alltför mycket påminner om den idealistiska människosyn som kristna och andra troende har. Människan ÄR en djurart som utvecklats genom det naturliga urvalet, och jag förstår inte hur man annars ska förklara t. ex. utvecklingen av vår stora hjärna och våra mentala förmågor än genom samma mekanismer som klarat av att förklara utvecklingen av andra organ hos andra organismer, som t. ex. elefantens snabel eller giraffens hals?
Jag misstänker att Kerstin och många andra vänsterister har svårt att ta till sig Darwin, inte för att teorin är felaktig, utan för att den är ideologiskt osmaklig, och (felaktigt) antas legitimera kapitalism och nyliberalism. Kerstin varnar för det "naturalistiska" misstaget, att tro att det som ÄR i naturen är också det som BÖR vara. Det kan vara på sin plats att varna även för det "ideologiska" misstaget, som tyvärr många sociologer med vänsterhållning alltför ofta begått: att så som tillvaron BÖR vara, så ÄR den också! Med andra ord: man har en uppfattning om människans inneboende godhet, och om en teori läggs fram som ifrågasätter denna dogm, och dessutom presenterar vissa data som stöd, så måste det vara fel på både teorin och verkligheten! En av de som syndat mest härvidlag är den framlidne vänstersociologen Joachim Israel, men tyvärr har många andra sociologer och psykologer begått samma misstag, och ryggradsreflexmässigt avvisat darwinismen med hänvisning till att den är "reaktionär".
Själv är jag socialist OCH darwinist, och ser inga problem med detta. Jag bedriver forskning med evolutionsbiologisk inriktning, och tycker att vänstern måste bejaka vetenskap och upplysning, och inte gräva ner sig i postmodernistiska floskler om alla sanningars relativa värde. Darwinismen är den enda förklaringsmodell som övertygande kan förklara livets uppkomst och utveckling, inklusive människans. Darwin's storhet var att inse detta, och lägga fram en övertygande mekanism, det naturliga urvalet, som förklaring. Jag har skrivit om vänsterns obegripliga ryggmärgsreflexer mot darwinismen och evolutionsbiologin tidigare, och kan inte låta bli att hänvisa till mitt tidigare inlägg där jag polemiserade mot Pierre Gilly i en artikel på den frihetligt socialistiska tidskriften Yelah:
http://www.yelah.net/articles/debatt050112
Tja, det var ingen av mina bättre artiklar. Milt sagt.
Skicka en kommentar